Uppstigandet
Femtonåriga Phaet har levt hela sitt liv på månbasen hennes förfäder(och många andra) flydde till när jorden resurer tog slut och växthuseffekten förstörde planeten. Phaet är en tyst låten tjej som låter sin bästa vän för hennes talan, och som trivs bäst i basens växthus. Men när Phaets mor blir akutsjuk tvingas hon ta värvning i milisen , basens kombinerade militär och polis. Utbildningen är hård och Phaet måste placera sig högt för att betala sin mors läkarräkningar och förhindra att henne syskon hamnar på härbärget. Men ju längre Phaet kommer i utbildningen desto mer komplicerat blir det.
Uppstigandet är en typisk dystopi i Hungergames och Divragent stil med ett samhälle som inte är var det verkar och stark kvinnlig huvudperson. Jag som är lite old school nörd gillar skarpt att berättelsen utspelar sig på en rymdbas! Ett extra plus är att Bao har jobb med språket och hittat på egna ord. Eftersom språk förändras och utvecklas med tiden. Däremot kunde hon lagt mer jobb på handlingen. Nästan hela boken handlar om Phaets militärutbildning som påminner alltför mycket om Triss initiering i Divriagent. Upplösningen händer det dock grejer. I slut ända är Uppstigandet en dystopi som liknar dom flesta andra och jag börjar ärligt talat tröttna på det förenklade störta makten konceptet. Men The Dove Chronicel som serien kallas( ska bli tre böcker) har utvecklings potential som jag hoppas få se i nästa del Dove Exil som kommer i vår. finns här
Kommentarer
Skicka en kommentar