Hannashylla

Nionde Grottan Jean M Aule   Ayla och Jondalars långa resa är äntligen  över men  inte alla utmaningar. Äntligen har de kommit fram till Jondalars hem och hans familj är överlycklig att se honom. Men Ayla är orolig över hur dom kommer ta emot henne. Har hon äntligen en plats hon kan kalla hem. Den här boken är bättre än den förra och det är skönt att Jondalar och Ayla äntligen har slutat resa. Det är intressant att läsa om vardagen i grottasamhället men det som verklige driver boken är att man får lära känna Jondalars familj.

Min egen lilla liten  Ulf Stark och Linda Bondestam       Varelsen är grå, grå som grottan hon bor i. Hon tål inte solen men längtar, ut och efter  någon att ta hand om. En dag kommer en gnista in i hennes liv och förändrar allt. Men egen lilla liten är en vacker och vemodig historia från Ulf Stark med vackra bilder av Linda Bondestam. Rekommenderas varmt.

Monstrets dotter Kristin Cashore    Det är dags att återvända till Cashores värld men inte till de sju kungadömena.  Dells är en värld som är när de sju kungarikena men ändå långt borta. I Dells finns inga graclingar men där finns monster. Monster ser ut som vanliga djur med ett undantag de har färger som inga vanliga djur har de är smaragdgröna, marinblå  och karmosinröda. De vackra, livsfarliga och oemotståndliga och de finns inte bara djur monster. Fire är ett monster med en skönhet som ger henne makt över människor. Men Faire tycker inte om sin gåva och hon vill helst leva i fred från andra människor. Men något rör sig Dells och Fire kanske inte är den ända som kan påverka sinnen. Monstrets dotter är andra delen i Cashorse trilogi och här har hon verkligen fått till det. Monstrets dotter är mycket vuxnare fantasybok än Tankeläsaren. Historien in växlad och omvälvande. Fire känns som en väldigt vuxenkaraktär trots sin ålder i motsats till Katsa från förra boken, dessutom

Stäppvandringen Jean M Aule    Ayla och Jondalar har bestämt sig för att lämna Mamutoi och bege sig till Jondlars folk. En resa som blir både lång och svår, där de möter både ondska och godhet. Den fjärde boken i serien är helt klart den tråkigaste mest för att större delen bara handlar om hur Ayla och Jondlar vandrar och vandrar och människor hon möter engagerar jag mig inte i efter som jag vet att Ayla aldrig mer kommer se dem och de inte har någon större funktion för handlingen. Dessutom är den här boken ovanligt dåligt redigerad och det känns som man tagit bort en hel del text, vilket gör att det i bland blir svårt att hänga med i handlingen. Men förhoppningsvis är de två kvar vartande böckerna bättre.